IM Kalmar RaceRapport!

Eva-Lott:
 
Uppladdningen för Kalmar Ironman har inte varit den bästa. Blev sjuk 2 veckor före loppet i en halsvirusinfektion. Blev till att sänka målen och hoppas på en start överhuvudtaget. Så när jag under torsdagen känner mig så mycket bättre vet jag att nu kommer jag kunna starta. 
 
På torsdagen åker vi ifrån Trollhättan ihop i en bil ifrån ANA Motorcentrum jag, Markus N, Kristoffer och Sofia Kay. Vi har hyrt ett hus i Läckeby som ligger en liten bit utanför Kalmar. Så perfekt var det att inte bo inne i Kalmar med all hysteri runt omkring. Vi kunde ha en go kväll i lugn och ro före tävlingen.
 
Prerace mötet var på torsdagen, innan dess var vi och hämtade ut vårt startkit. Avslutade torsdagen med en go middag med supportrarna Håkan Kärjenmäki och Lennart Peterson.
 
Mycket folk fick inte plats att sitta.
Foto: Privat
 
Gött laddat gäng
Foto: Lennart Peterson
 
 
En liten cykel/löptur på fredagen blev det. Då vi bodde precis bredvid cykelbanan i Läckeby så tog vi en sväng på den och kollade läget. Sedan var det in till Kalmar för att checka in sin cykel och påsarna för de olika växlingarna. Gick igenom hur jag ska springa när jag kommer upp ur vattnet för att hämta min påse kroken, springa till cykeln och iväg, sedan hur jag kommer in på cykeln, hänga upp den för att sedan hämta påsen för löpning och var man springer ut. När man väl tävlar så är det lätt att snurra till det så det är bra att ha koll innan var allt är. Kollade så cykeln är ok en sista gång och vad SER jag då HJÄLP en lite reva i bakdäcket.... tänkte det är inte sant. Nä attans vad gör jag? Däck har jag med mig men de var i huset. Säger till Kristoffer att jag vill att han kollar en sak men får inte skrämma upp mig hahaha... Markus följer med oxå.... som i sin tur säger när han ser mitt däck det hade jag aldrig kört på haha den jäkeln (han skoja bara), men Kristoffer konstaterade att det var ingen fara. Så litet och då måste verkligen en sten träffa precis där och sedan äta sig in till slangen, ja jag köpte det och det gick ju bra shit vad nervös man kan bli för mindre men jag hade ju tid att byta om det var så. 
 
Alla prylar fixade :-)
Foto: Privat
 
 
På väg till incheckning
Foto: Privat
 
Stötte på Lennart vår fotograf och supporter :-)
Kristoffer, jag, Markus och Sofia
Foto: Lennart Peterson
 
 
Jepp då var den på plats, de andra går där o lurar i bakgrunden.
 
Växlingsområdet, inte många som checkat in.
Foto: Privat
 
 
Efter incheckningen blev det lunch ihop med de andra 3CT medlemmarna som skulle köra, trevligt att sitta och tjöta lite och höra allas mål o förväntningar. Innan vi åkte tillbaka till huset så hann vi även med ett litet sim för att känna på vattnet och det kändes ok med temperaturen. Kan ju inte bli så mycket kallare till morgonen.
 
Insim var inte så hemskt som jag alltid tror, kanske frös mest innan haha
Foto: Lennart Peterson
 
Vårt supporter gäng såg till att de klarade sig ;)
Foto: Lennart Peterson
 
 
Racedagen
Sov bra på natten, gött att vakna och känna det. På med racekläder, äta frukost, fixa cykelflaskorna, se till så allt är med och sedan var det bara och ta sig in till starten. Preppade cykeln med bars, gel, cykelflaskor, pumpade däcken, kollade mina påsar så de var ok också. Sedan var det dags att ta sig bort till starten.
 
 
Fokuserad och in i bubblan 
Foto: Lennart Peterson
 
 
  
Sim:
3860 m - tid 01.25.09
 
Simbanan ut
 
Ärligt kan man ha sådan här tur med vinden?
Foto: Lennart Peterson
 
 
I simmet så seedar man sig själv. I och med att jag inte simmat på över två veckor innan loppet så kände jag mig så osäker på min kapacitet så jag valde att ställa mig i 1.30 fållan. Så dumt skulle inte varit så feg. Detta innebar att jag fick väldigt stökigt runt omkring mig. Många som simmade kors o tvärs, stannade för att kolla var bojen var genom att börja bröstsimma bredvid mig vilket innebär flera smällar ifrån deras fötter. Inte helt vana simmare på att navigera helt enkelt.... så det tog en del energi hela vägen. 
 
 
Lite dimmigt
Foto: Lennart Peterson
 
 
Var bra dimmigt så man såg inte så långt framför sig men jag hade rätt bra koll på banan men man såg nästa boj hela tiden lite svagt därframme. Gjorde en miss med att hålla undan de andra lite på den raksträckan längst ut vilket gjorde att jag drev utåt, så det vara bara att simma in i kaoset igen haha..... På slutet av simmet vid Kattrumpan känner jag hur det börjar nypa till i höger vad, det verkligen nyper till har aldrig känt något liknande till att bara släppa. Alltså tjena vad ont det gjorde, under tiden han jag tänka att jag bara vevar på med armarna rör knappt benen, ibland med vänster bara för att inte sjunka. Kommer några hundra meter så var det dags igen, hjälp vad ont, börjar kolla efter båtar ifall jag behöver hänga, fortsätter bara veva på med armarna. Oj oj detta var inte kul. Sen klarade jag mig ända in till rampen för att gå upp, eller i alla fall försöka gå upp för det var inte lätt med den vaden för det gjorde så himla ont, attans..................
 
T1:
Tid 5:37
Hitta påsen in i tältet, av med våtdräkt på med cykelskor o hjälm, flöt på bra. Var tvungen in på toan också, så jag kunde nog inte fått bättre på T1.
 
Cykel:
180 km - tid 05:51:13
Jepp då var man iväg, kom snart till Ölandsbron, gud vad spännande att få cykla över den :) Alltså vi hade ju som sagt grymme vädret, typ ingen vind alls så det var helt ok resa över bron. När jag kommer över till Öland så står supportrarna där :) så himla kul och gött att höra alla dessa hejarrop. Ja nu var den lång resa som väntade här på Öland. 
 
In för varvning.
Foto: Lennart Peterson
 
 
Som tur var så gick det att cykla med den krampande vaden. Det var väldigt ofta trångt med cyklister och ibland eller väldigt ofta såg man hela klungor åka ihop. Jag såg en tysk kille framför mig som lade sig bakom varje cyklist som cyklade om honom, sedan gjorde han likadant när jag körde om. Han låg hur länge som helst bakom mig, alltså ärligt, vad gör man ens där om man inte orkar köra själv. I vilket fall så tyckte jag cyklingen gick helt ok, orkade inte trycka på direkt men jag kunde hålla ett gött tempo utan att köra slut på mig. Hade inte riktigt den orken att köra på så jag var så tacksam för att ha vädergudarna med mig idag som gjorde min cykelresa så bra. 18 mil ja det är lång sträcka som köras, man hinner se mycket, tänka mycket och nu i skrivande stund kommer jag inte ihåg mycket av cyklingen haha.... för dumt.  
 
 
 
 
T2:
Tid 3:25
Allt flöt på här också, tog även nu ett kort stopp på toan då jag vet hur det brukar bli på löpningen så T1 var väl helt ok. 
 
Löp:
42 km - tid 04:49:45
Sticker iväg på löpningen ser att jag varit ute runt 7.30, räknar snabbt i huvudet att jag kanske kan hålla mitt mål på 11.30 med 4 timmar på maran, inte omöjligt. Känner av i vaden men går helt ok att springa och öppnar på ca: 5.15 tempo fast det känns tyngre men hur konstigt vore det annars. När jag kommit närmare 3 km känner jag hur det börjar hända något med orken, kroppen svarar inte alls längre fattar inte riktigt vad som händer... alltså jag vill bara stanna o gå på en gång. Tvingar mig framåt och tänker att det är en vätskestation snart, måste ta mig dit. Det blir bara värre, jag sänker farten och bara matar på för att orka till depån. När jag kommer fram säger bara, jag är helt slut finns ingen kraft... och en funktionär säger du har inga salter kvar i kroppen du måste ha i dig salt och räcker över ett stort saltkar. Så blev det, fick helt enkelt trycka i mig rent salt, och det blev även banan, saltgurka cola och vatten. Började jogga iväg igen efter ett långt stopp, attans inser att det här kommer inte hålla med 4 timmar. Mycket tankar som snurrar, var nära bryta, var helt slut, men nä tänker jag vill verkligen komma i mål, det är ju det viktigaste av mina mål. 
 
Glad när jag fick syn på supportergubbarna :-)
 
Lennart
Håkan
Foto: Lennart Peterson
 
 
 
Så fick det bli, jag tog mig bara till nästa depå som var varannan kilometer. Där stannade jag fyllde på med saltgurka, ibland gel, banan, ibland salt, cola, vatten sedan var det bara att tvinga mig igång igen. Mina mellantider låg nu på mellan 6.30 - 7 minuters tempo men det var inte mycket mer jag kunde göra det fanns inget. Löpningen var en 3 varvsbana och det tog ett helt varv innan jag började må bättre men jag chansade inte utan fortsätte att fylla på hela tiden, jag skulle i mål bara. 
 
Så här ser man ut när man inte tror någon ser en...
...och så här ser man ut när man blir upptäckt haha... så grymt att ha er på banan.
Foto: Lennart Peterson
 
 
 
Vid varje varv får man ett band på armen med olika färger beroende på vilket varv man är på. Blir lite psykologiskt det där när man får ett nytt band och man är ute på ett nytt varv. Banan gick inne i själva centrum och där var det hur mycket folk som helst som var och hejade vilket oxå gav en massa energi och våra supportrar stod i en park, allt detta hjälpte även till att orka fortsätta vidare. Dessutom var ju Annika och Claes nere och kollade, jag stannade till och gav henne en kram haha...  
 
Det var en speciell underbar känsla efter sista bandet på armen, springer in mot centrum igenom all folkmassa, allt jubel, alla hejarrop, passerar mållinjen och hör "Eva-Lott you are an Ironman!!!"
 
Totalt:
12:15:09
Är så glad att jag kunde starta, hade viljan/orken sedan att genomföra hela loppet och ta mig i mål. Fick reda på sen att jag blev 10:a i min Age group. Grymt så jäkla bra, det var oxå en grej jag hoppats på att placera mig Top 10. 
 
Efter målgång blev jag illamående på en gång. Fick grillat kött och potatis, fanns inte på världskartan att jag kunde äta potatisen men tvingade i mig köttbiten. Efter den fick jag på mig torra rena kläder, var så lång kö till duscharna och jag hade börjat frysa så det fick bli dusch senare. Tillbaka till mattältet, sörplade i mig grönsaksbuljong, åt vattenmeloner, godis, chips och drack en del cola. Efter ett tag kom även Sofia i mål och jag höll henne sällskap genom att ta en ny skål med grönsaksbuljong, chips, melon och godis haha.... inget stopp där inte men nu mådde jag mycket bättre i alla fall. Passade även på att massera baksida lår, vaden var inte nådig, kunde nästan inte gå. 
 
Alla mina mål blev inte uppfyllda men det viktigaste var att få starta och komma i mål men det är så att inför en sådan här stor tävling lägger man ner mycket tid på sin träning, väldigt mycket energi o fokus som går åt. Då är det inte konstigt att man blir smått besviken att bli sjuk så nära inpå och inser att det inte kan bli som planerat. Var för mig att tänka om och göra det bästa av det men jag kan erkänna att jag var väldigt ledsen över det och känner en revansch lust nästa år. Så tankarna faller nu på om jag ska hänga med det gäng 3CT:are som åker till Frankfurt i juli och kör en IM..... :-)
 
Prisceremoni och kval till Kona hölls dagen efter. Markus Nymark blev 7:a i sin klass där det fanns 4 platser till Hawaii. Kristoffer blev 8:a i sin som bara hade 3 platser. Så himla spännande var det men så jäkla kul Markus fick en plats till Hawaii då 3 före honom tackade nej till sina platser så grymt kul.... shit vad nervösa vi var.... Tyvärr i Kristoffers klass tog de 3 första platserna direkt.
 
Så värd platsen 9.03 hade han.
Foto: Privat
 
 
En grym helg blev det och 3CT:are som var med tog sig i mål, jätteroligt. 
 
Tack ANA Motorcentrum för lånet av bilen till Kalmar.
 
Ett stort Tack till dig Anna på Hudlyftet som ser till att min kropp mår bra med massage :-)
 
Goe söndagkväll på er
 

KM Tempo Wänershof Cykelklubb

Anneli:
 
Så var det dags för ytterligare ett Tempo-KM i CKW (Cykelklubben Wänershof) som jag tycker är lite roligt att vara med på. Dock är det ju oftast inte så mycket damer med men det spelar ingen roll. Det blir som ett bra träningspass där en tar i för kung och fosterland :-)
 
Dags för race!
Foto: Privat
 
Detta var den 2:a utav 3 tempo-km och för att bli klubbmästare så är det bäst av 3 helt enkelt. Och jag hade bra förutsättningar för denna då jag kom etta sist och denna gången var ingen dam med.
 
Det är en sträcka på 28,5 km där vi blir släppta med 1 minuts mellanrum. Det var grymma förhållande denna gången med härlig solig kväll och rätt så lite vind.
 
 Lite tjöt innan start!
Foto: Magnus Falk
  
Om jag jämför med förra gången så saknades det lite pulver i benen så kunde inte försvara min förra tid innan sommaren då jag var mer cykeltränad. Men är rätt nöjd ändå, för jag kunde inte gjort mer idag. Surt bara att jag inte kom under 50 minuter det hade jag allt trott. Men så är det ;-) Blev 50:12 i sluttud.
 
Nu får jag se hur jag gör med linje-KM. Det vankas väl ett här om ett par veckor tror jag och hoppas kunna vara med. Men det blir ett annat inlägg :-)
 
Ha nu en goe dag!

Öloppet 2016!

Eva-Lott:
 
Tyvärr så var det så tråkigt att jag på natten innan vaknade och kände mig lite dålig i halsen. Tänkte det går över, somnar om för att vakna igen några timmar senare och då hade det blivit så mycket värre. Fick gå upp och ta en värktablett, somnade om igen men blev snart väckt av Anneli för jag snarkade så :( hade blivit gör tät i näsan oxå. Jaja inte mycket att göra än att ställa in för min del. Anneli kollade lite på deras hemsida om det fanns någon i hennes situation men bestämde sig för att inte köra ändå. 
 
Det var så tråkigt o snopet för den delen, bara tvärkom sådär utan förkänningar kvällen före. Redan på fredagen tog vi oss till Saltholmen i en bil som vi fått låna ifrån ANA Motorcentrum som är så snälla och ställer upp för oss. Sedan blev det skärgårdsbåten ut till Styrsö, där vi stötte på de andra, Ulrika, Maggan och Tommy F. Fredrik Green anslöt senare på kvällen. Alla bodde vi hos Helena o Lars Freudenthal som är så grymt snälla och goa och tar emot oss, de verkligen tar hand om oss.  
 
Vi gick en liten rekasväng, kollade in simbanan och planerade, kände in känslan ja ni vet vad jag menar.. ..laddar lite mentalt sådär :-)
 
 
Underbar kväll  
 
Ingen bra plats för svanarna med sina ungar imorgon ;)
Foto: Privat
 
 
Tävlingsdagen då.....ja det vara bara och gå runt där peppa de andra, försöka och inte bli deppig men det var svårt. Så tokigt också när det är lagtävling och Anneli blir drabbad, tyvärr inte mycket att göra något åt :-(
 
 
Simstarten
Foto: Privat
 
 
Vi kollade in simstarten klockan 10.00 sedan tog vi nästa färja hem som gick kl 11.00. Anneli körde mig direkt till jourcentralen på Källstorp eftersom jag aldrig kom fram på telefon. Behöver ha ett läkarintyg så vi kan få tillbaka startavgiften på min försäkring startklar. 
 
Har under veckan varit sjukskriven, kurerat mig, ätit, sovit, knaprat vitaminer, måste bli frisk fort. Ska köra IM i Kalmar den 20 augusti. Mitt i veckan var jag så hes så jag knappt kunde prata haha.... Nu mår jag mycket mycket bättre, fortfarande lite matt, snorig och aningen hes men som det känns nu kommer jag kunna starta nästa lördag. Detta kanske inte var den uppladdningen jag ville ha inför min IM som jag lagt ner så mycket träning för men jag hoppas att jag har vilat mig i form hahaha.... jaja jag kommer i vilket fall köra järnet och ge allt jag har :-)
 
Goe fredag på er
Visa fler inlägg