Hunnebergsrundan med en mindre incident!
Eva-Lott:
Hunnerbergsrundan är ett motionslopp som anordnas av CK Wänershof. Man kan välja på olika distanser, 1 varv 55 km eller 2 varv 104 km. Finns en minirunda oxå på 16 km, vi valde att köra ett varv. Vi försökte dra ihop Butlerslaget men det blev bara jag och Ulrika som kunde. Runt 9-tiden kom vi iväg och hängde på ett gäng killar då Ulrika kände en av dem. Vi fick en go tur fram till Vargön i deras sällskap men sen väl där i Lilleskog så släppte vi dem. Dock dröjde det inte länge innan krafterna kom tillbaka och det gick så bra så vi kom ikapp igen ett gäng av de killarna.
Ulrika och jag hängde på en av killarna som gick upp och drog, var riktigt bra då vi rundat berget och det blåste bra. Vi kommer ikapp en annan cyklist varav killen framför Ulrika tvärnitar av någon konstig anledning och hon slänger sig åt sidan och där låg jag givetvis så hennes bakhjul gick i mitt framhjul. Kändes som det gick i slow motion, min cykel gled åt sidan och rätt var det var så flög jag rakt ner i marken med rumpan. Det första jag gjorde var att titta bakom mig för jag tänkte nu blir jag överkörd av resten av gänget. Som tur var så hade de släppt oss och var en bit bakom. Ja då har man gått omkull för första gången och jag hoppas verkligen det var sista oxå. Öm i baken och trasiga cykelbyxor så jag får verkligen vara glad att det gick så bra.
Vi hämtade andan lite jag och Ulrika innan vi gav oss iväg igen. Då gjorde ju Ulrika en go grej, hahaha…. När vi skulle iväg så låser hon fast ena skon och vips så låg hon på marken stillastående….jaja…..som det kan bli *ler. Vi hade bara kommit ca: 2 mil så 3 mil var det kvar att köra. Kände av i svanskotan och kunde inte trycka på utan känningar. Ulrika drog mestadels hela vägen det sista i den goa motvinden, bra för pannbenet tyckte hon :-)
Loppet blev väl inte som vi tänkt oss men det vi tar med oss är att vi måste prata mer med varann och tala om var vi ligger. Efter rundan så tog vi även en kort löptur för att springa ur benen. Trodde först jag inte skulle klara av det men det gick rätt bra fast klart att det kändes i svanskotan. Igår, inatt nu i morse har det varit värre men jag är inte orolig då jag inte tror det är annat än ömt.
Goe måndag