Stenshultsrundan 10 km = Gubbvad

Anneli:

Som jag såg fram emot denna löpartävling. En viss hatkärlek har jag till den då jag aldrig klarat av att springa under 60 minuter på denna krävande bana i skogen. Men samtidigt är det en kul bana och många kända ansikten då det är en lokal tävling här i Trollhättan.

 
Redo!
 
Har ju nu under hösten kunnat träna löpning 2-3 ggr i veckan och har då bara i princip hållt mig till skogen. Det har gått så himla bra och jag har fått vara hel. Varit så kul!
 
Ända till nu då!! Då min högra vad börjat krångla igen! GUBBVAD!!! Som har en tendens att återkomma vilket den nu har gjort igen. Kände det redan veckan innan tävlingen men valde att starta ändå. Ville så gärna försöka att klara under timmen. Och kände att jag nu skulle ha en chans att fixa det!
 
Eva-Lott som också skulle springa hade ont i ryggen så hon bestämde sig för att springa ihop med mig och att peppa mig att klara det! Hon skulle bara jogga igenom tävlingen och då passade det bra att vi tog sällskap. Kunde vara lite kul för en gång skull :)
 
Innan start! 

Hur som helst så gick starten och vi tuffade iväg. Och satan, redan efter 500 meter kände jag att det kom i vaden. Sa till Eva-Lott direkt och vi taggade ner något. Men smärtan ökade hela tiden och vid 5 km ungefär sa jag att jag inte kan springa på längre :-(

Eva-Lott fick strutta iväg själv så påbörjade min kamp 5 km till mål! Det var ingen höjdare om jag säger så. Tänkte bryta vid nåt bra ställe men det visade sig att det var närmast och lättast att ta sig banan igenom. Jaja spelade ingen roll, då skulle jag ju få plaketten i alla fall.

Det blev som sagt mycket jobbigt! Mellan 6-8 km var det nog värst tills jag kom på att det borde gå att jogga på nåt annat vis – TYP Galopp??? Och så fick det bli resten. Körde alltså nån roligt galoppstil där vänsterbenet förde kroppen framåt och höger egentligen bara hängde med. Superkämpigt givetvis för ett ben att springa liksom själv men det funkade. Gick inte fort men lite fortare än gå i alla fall. Där det var som brantast gick jag på sidan uppför.

Haltandes tog jag mig i mål på 66 minuter! Ledsen för att igen få ont i vaden men glad för att jag vet att jag hade fixat under timmen om jag varit hel. Så med den känslan tog jag min plakett och gick in och duschade.

Träffade Eva-Lott som hade klarat under timmen. Men det hade hon ju gjort lätt ändå så att säga haha. Vi tog oss en kaffe och chokladboll efteråt och såg på prisutdelningen.

Sa till Eva-Lott ”-Men du måste nog blivit 2:a eller 3:a då… vi var ju bara 4 stycken damer i vår klass. Näää, tror du det? Och precis då… haha så ropade dom upp Eva-Lott – jojomensan hon blev 2:a :-)

Och till min förvåning och satte nästan kaffet i halsen… ”-Och 3:a – Anneli Hilmersson” haha jamen tjenare… Och en liten fin pokal i pris. Det var ju lite roligt ändå.

 3:e & 2:a pris i Damklassen 10 km!
 
Så nu blir det alltså rehab igen, pust! Men men, det går faktiskt bra! Är inte allt för ledsen så, visst jäkligt tråkigt men det blir bra om några veckor. Resten av min kropp funkar ju bra så det är bara att hålla igång de övriga delarna :-)
 
Jag är snart tillbaka i skogen igen! Och har nu bestämt att göra tunga tåhäv kontinuerligt efter jag blivit av med gubbvaden. Det är tydligen det bästa att göra, gäller bara att inte glömma av det. Vilket är lätt att göra när en är frisk och kry! Men om jag gör det, då kanske jag kan hålla gubbavaden borta som är så lätt att få tillbaka!

Japp, så får det bli!

Ha en goe dag!

↑