Vargöns Trail Endurance Race!
Anneli:
Vilken tokrolig grej alltså :-) Sista fredagen på år 2017 körde jag Vargöns Trail Endurance Race: Ett trevligt motionslopp/varvbana 13 km, där det gick ut på att springa så långt du vill/kan på max 5 timmar. Haha sånt är gillar ju jag, såna här knäppa saker så det tänkte jag att det vill jag vara med på.
Har ju inte sprungit så lång sen vet inte när så jag hade bestämt att ta ett varv och om det kändes OK ta ett varv till. Hur som helst så skulle det gå lugnt till.
Har ju inte sprungit så lång sen vet inte när så jag hade bestämt att ta ett varv och om det kändes OK ta ett varv till. Hur som helst så skulle det gå lugnt till.
Det var väl ca 30-40 stycken tappra som träffades i Vargön hos arrangören Ingemar Sandberg som satt upp ett litet "tält" där vi anmälde oss och lade ombyte i ett litet uthus. Så himla trevligt och lokalt och mysigt.
Tjöta lite med några jag kände och tog en kopp kaffe innan start!
Varv 1: Joggade iväg lugnt och starten var endast lite stig innan det blev grusväg ca 3 km. Sen börja det som jag tycker är roligast - knixigt i skogen och rejält blött på sina ställen. Hade sällskap med 2 tjejer till tills det blev knixigt då tappade jag dom och jag sprang själv ett par km tills en kille kom ikapp mig. Vi tog sällskap hela vägen till varvning. Det var mycket löpning i skogen och även på stranden vid Nordkroken. Ganska plan löpning tills sluttampen på varvet. Då kom den rejäla stigningen - Rätt upp på berget, ganska lång stigning, var bara att gå. Till och med en stege fanns för att ta sig upp.
Jag kände mig fortfarande fräsch och kunde ha bra driv ändå uppför. Väl uppe var det nån km på sunkig grusväg för att sedan ge sig iväg in i skogen igen. Blött, lerigt och knixigt, himla kul. Sista 2 km var 1 km nerför och brand nerför!!! Svårt att forcera där men var fortfarande pigg och tog mig ner rätt bra. Däremot började mitt högra knä att kännas och det vill jag verkligen inte ha! Bestämde snabbt om jag blir ensam ut på varv 2 så skiter jag i det.
Jag och Johan som jag tror han hette sprang lite fel dessutom efter detta branta parti. Vi sprang o tjöta och han verkade veta sträckan då han kände till området och hade sprungit den förut :-) men det blev fel ändå haha
Hur som helst så var jag rätt fräsch efter 13 km men då lite ont i knät. Kille jag sprang med ville direkt ut på varv 2 och han var urstark så jag visste att honom var det ingen idé att ta följe med. Och jag ville inte springa iväg själv.
Hade precis bestämt mig för att bryta då en kille kom inglidande och satte sig för lite vila. Han skulle iväg igen på varv 2 och sa att han skulle ta det jättelugnt. Då ändrade jag mig och sa att jag hänger med.
Varv 2: så iväg. Vi lunkade på försiktigt men kände båda 2 att höfter och knän började säga ifrån. Så vid 3 km ungefär så stannade vi lite o stretchade. Sedan iväg igen och efter nån km så säger han, Daniel hette han, att han måste gå, att benen inte höll. Jag struttade då iväg själv i mörkret, huamej, Men visste ju att det fanns folk bakom så det gick faktiskt ganska bra.
Vid 20 km började jag bli rätt slitet, inte konstigt haha Pannben fram som jag vet jag har så tog jag mig framåt. Fick gå lite emellanåt fram till stigningen, där det ändå bara gick att gå. Tog mig uppför och hade nu väldigt ont i ljumskarna. Blir mycket trippande på knixiga stiga så vid den sunkiga grusvägen försökte jag ta ut steget lite i löpningen och det kändes bra för ljumskarna.
Vek in i skogen igen för sista etappen nu. Fick gå om vartannat då jag var trött och hade ont i knän o höfter. Vid långa branten fick jag ta det väldigt försiktigt nu, inte ramla här och skada sig. Var otroligt halt och blött, lerigt och dessutom så snöade det rätt mycket nu. Väl nere så var det bara kort kvar in till mål och jag joggade iväg. Ingen annan såg jag varken framför eller bakom... hua hade jag varit så själv ut i ingenstans... hua, känns läskigt ju :-/
Jag och Johan som jag tror han hette sprang lite fel dessutom efter detta branta parti. Vi sprang o tjöta och han verkade veta sträckan då han kände till området och hade sprungit den förut :-) men det blev fel ändå haha
Hur som helst så var jag rätt fräsch efter 13 km men då lite ont i knät. Kille jag sprang med ville direkt ut på varv 2 och han var urstark så jag visste att honom var det ingen idé att ta följe med. Och jag ville inte springa iväg själv.
Hade precis bestämt mig för att bryta då en kille kom inglidande och satte sig för lite vila. Han skulle iväg igen på varv 2 och sa att han skulle ta det jättelugnt. Då ändrade jag mig och sa att jag hänger med.
Varv 2: så iväg. Vi lunkade på försiktigt men kände båda 2 att höfter och knän började säga ifrån. Så vid 3 km ungefär så stannade vi lite o stretchade. Sedan iväg igen och efter nån km så säger han, Daniel hette han, att han måste gå, att benen inte höll. Jag struttade då iväg själv i mörkret, huamej, Men visste ju att det fanns folk bakom så det gick faktiskt ganska bra.
Vid 20 km började jag bli rätt slitet, inte konstigt haha Pannben fram som jag vet jag har så tog jag mig framåt. Fick gå lite emellanåt fram till stigningen, där det ändå bara gick att gå. Tog mig uppför och hade nu väldigt ont i ljumskarna. Blir mycket trippande på knixiga stiga så vid den sunkiga grusvägen försökte jag ta ut steget lite i löpningen och det kändes bra för ljumskarna.
Vek in i skogen igen för sista etappen nu. Fick gå om vartannat då jag var trött och hade ont i knän o höfter. Vid långa branten fick jag ta det väldigt försiktigt nu, inte ramla här och skada sig. Var otroligt halt och blött, lerigt och dessutom så snöade det rätt mycket nu. Väl nere så var det bara kort kvar in till mål och jag joggade iväg. Ingen annan såg jag varken framför eller bakom... hua hade jag varit så själv ut i ingenstans... hua, känns läskigt ju :-/
I mål blev det lite kaffe o hamburgare. Fick pris och på mitt nr så vann jag ett pris från Hans & Greta också. Grejer till håret, helt perfekt!
Lite kul med bra priser!
Jag var helt slut från höfterna och neråt. Benen har inte sprungit så här på otroligt länge. Överkroppen mådde förvånandsvärt bra och huvudet var fräscht. Men fanns ingen chans att det skulle bli ett varv 3 NEJ NEJ, det fanns inte på kartan! 3 timmar och 18 minuter fick räcka för mig :-)
Väldigt nöjd med min insats och det var verkligen tokroligt. Gillar ju sånt här, lite knäppa saker, det gillar jag!
2 varv - check!Blir att vila några dagar nu från löpningen i alla fall. Knäna måste återhämta sig :-)